Mitt nya bett - Del 15 - Slutresultatet

ÄNTLIGEN! Nu är det klart! Tandställningen togs bort i onsdags (14 december) och det känns självklart helt underbart. Lite som att äntligen få ta av sig ett par skor som har gett skoskav i 2,5 år. Men som jag tidigare har skrivit; jag har tydligen extra känsliga slemhinnor.
Det känns även lite ovant och konstigt, jag har ju trots allt fått en helt ny mun. Jag märker att jag pratar lite annorlunda och kanske artikulerar lite överdrivet ibland men det är för att jag "testkör" vissa ord, speciellt på engelska. Vissa vanor sitter kvar (det har ju bara gått tre dagar) som att jag sköljer munnen då och då när jag äter för att det brukade fastna mat överallt. Och att tungan vill peta på metallfästena som inte längre är kvar. Sedan så är ju inte känseln i överläppen helt tillbaka ännu men det kunde ta tid enligt kirurgen.
Jag har en sak kvar att åtgärda: jag måste kontakta min vanliga tandläkare för att kanske ta bort en eller två visdomständer som har tittat fram under den här processen. Vi får se hur det går.

Före - Efter

I morse var jag på återbesök för att få min gom-platta. Den, samt ståltrådarna som har limmats fast på baksidan av tänderna, ska se till att allt hålls på plats. Nu i början ska jag ha den så ofta jag kan och sen enbart på natten under ett år.

Gom-plattan

Med gom-plattan

Så, då kommer den slutgiltiga frågan: var det värt det? Svar: 100% JA!! Skulle jag rekommendera någon annan att genomgå detta? Absolut! Det kommer att förbättra ens liv så otroligt mycket.

Det har varit en tuff process ibland och jag har tyckt synd om mig själv några gånger när det har gjort ont eller när målet har känts så långt borta. Men nu när jag har nått målet och ser slutresultatet så ser jag så ljust på framtiden. Inte bara för att jag tycker att mina tänder är snyggare nu när dom är raka, utan också för själva känslan i hela ansiktet är förbättrat. Det kommer att bli roligare att äta mat, jag kommer att kunna slappna av i käken och därmed ha mindre huvudvärk och jag kommer inte att behöva oroa mig för att tänderna kommer flytta på sig när jag är äldre. Att offra 2,5 år på detta är värt det för resten av ens liv...

2016 - 2013

Gamla inlägg: 

Mitt nya bett - Del 1

Mitt nya bett - Del 2

Mitt nya bett - Del 3

Mitt nya bett - Del 4 & 5

Mitt nya bett - Del 6

Mitt nya bett - Del 7

Mitt nya bett - Del 8

Mitt nya bett - Del 9

Mitt nya bett - Del 10

Mitt nya bett - Del 11

Mitt nya bett - Del 12

Mitt nya bett - Del 13

Mitt nya bett - Del 14

Att vara mamma"ledig"

De senaste blogginläggen har nästan enbart handlat om mina tänder, så det är nu dags att skriva om något annat i mitt liv. Och det var ett bra tag sen jag skrev något alls.. För det här med att vara mammaledig innebär inte att man är "ledig" speciellt mycket.

Hur är det då att vara mamma och mammaledig? Den frågan får man ju med jämna mellanrum och jag vill ju svara så ärligt som jag kan.

I början när vi kom hem från BB, innan allt kaos med gallblåsoperation och käkoperation, så genomgick vi det som de flesta nyblivna föräldrar genomgår: overklighetskänslor, gränslös lycka, rädslor, sömnbrist, beskyddarinstinkt, lycka igen osv. Det är den största livsomställningen som man kan uppleva. Livet delas plötsligt upp i hur det var innan och efter barn.

Man vet knappt vad man pysslar med först. Gör man rätt eller fel? Och det finns lika många åsikter som det finns föräldrar (och ibland icke-föräldrar). Som nybliven mamma så känner man osäkerhet och otillräcklighet i början. Tack och lov får man mycket hjälp av BVC och sin barnmorska.
Men när man väl har börjat vänja sig vid det nya livet och den nya familjemedlemmen så faller allt sakta men säkert på plats och man blir mer och mer trygg. Allt som har med barn att göra, från graviditet till förlossning till amning till när barnet lär sig krypa, kräver tålamod och tid. Både tålamod med barnet och med sig själv. Man måste ge sig själv tid att lära sig allt vad det innebär att ta hand om ett litet liv och lära känna henne. Och jag har ju aldrig varit känd för mitt tålamod, så jag har känt mig stressad ganska ofta.

Vad gör jag om dagarna? Förutom att leka och mysa med henne samt det vardagliga som att diska, städa, tvätta eller förbereda hennes mat så brukar jag antigen baka matbröd, sy, planera nya inredningsprojekt i hemmet (hennes rum är ännu inte helt klart) eller helt enkelt vila och göra något roligt. Antalet aktiviteter på dagarna är lite beroende av hur natten har varit. Är jag utsövd så vill jag göra mer om dagarna. Har hon hållit mig vaken större delen av natten så brukar jag försöka att vila och ta det lugnt. Det är viktigt att vila och ta hand om sig själv för att bli en glad och rolig mamma.

För några veckor sedan var jag lite nere och kände mig otillräcklig och rent av som en dålig mamma. Då bestämde Per att vi skulle kolla på en komedi som heter "Bad moms". Det var jätterolig och precis vad jag behövde just då. Jag rekommenderar den till alla mammor där ute ;)

Saga är perfekt... på alla sätt och vis! Hon är inte bara fin utan glad, nyfiken, social och gosig. Hon är även envis, stark och otålig... och ibland högljudd! Hon är även tidig med saker som att krypa och stå, vilket är både roligt och lite jobbigt. Bara att röja undan allt som är ömtåligt och i hennes höjd.

Varje gång hon genomgår en så kallad utvecklingsfas så märker man det på hennes humör. Hennes lilla hjärna försöker bemästras nya färdigheter och då kan världen bli lite läskig. Då blir hon lätt ledsen och klängig. Det finns hur mycket hjälp och stöd som helst för föräldrarna i litteratur och på nätet när det kommer till bebisars utveckling och de tuffa perioder som efterföljer. Jag fick av en kollega en bok som är väldigt bra och från en annan kollega fick jag tipset om en app som hjälper och även varnar när ens barn är på väg in i en jobbig utvecklingsfas.

The wonder weeks-appen

Har jag förändrats nu när jag har blivit mamma? Kanske lite och samtidigt känns det som att jag fortfarande är jag. Det som jag har blivit mycket bättre på är att prioritera vardagen och vad som är viktigt i livet. Jag älskar ju mitt hem och vill gärna pyssla och se till att det är i ordning och städat. Det har alltid varit viktigt för mig. Men nu kan jag låta saker stå och inte stressa över att det är lite stökigt. Istället leker jag med Saga, tittar på en serie, bakar något gott eller tar en dusch för att slappna av. Disken och tvätten kan vänta... jag är ju "ledig" imorgon också...

Mitt nya bett - Del 14

Tiden läker alla sår... För nu har det snart gått 5 månader sen käkoperationen. Jag har fortfarande inte fått tillbaka all känsel i ansikte och gommen men det kunde ju ta upp till ett år innan alla nerver är återställda.

Snart är det klart!

Idag var det dags för återbesök för att se hur musklerna har skött sig samt dags att ta bort lite av själva tandställningen, vilket jag såg mycket fram emot. Det satt nämligen 4 st metallringar längst bak runt mina 4 kindtänder. Dessa ringars uppgift var att hålla fast hela ramverket runt tänderna. Men nu behöver jag dom inte längre, så ståltråden kortades av och ringarna togs bort. Så himla skönt att bli av med dom! Ringarna och fästanordningen ha hade har nämligen skavt på sidorna av min tunga..

Ringarna som syns på vänster bild 
är nu borta, på både övre och nedre käke.

Käkmusklerna har tränats bra! Jag skulle ju ha gummibanden hela tiden förutom när jag åt mat och jag har följt denna ordination till 100%. Så nu nuddar alla tänderna varandra och bettet är nästan helt stängt. Nu ska jag till och med trappa ner med gummibanden och vara utan dom i ca 4 timmar om dagen. På sikt ska jag ha gummibanden mindre och mindre på dagen och sedan enbart på natten.

Framtänderna behövdes det slipas lite emellan för att dom ska bli raka och nudda varandra fint.

Det lilla hålet och glappet mellan framtänderna är nu mindre. 

Det verkar som att jag blir av med hela tandställningen i december, inte november som dom först trodde. Självklart blev jag lite besviken men jag är nöjd just nu med att i alla fall ha blivit av med lite av ställningen. Det är ju ändå så nära nu...

Mitt nya bett - Del 13

Det var ett tag sen jag skrev något om min käft. Anledningen är att det inte finns så mycket att rapportera om just nu. Jag har bara tagit det lugnt, fokuserat på Saga, gjort roliga saker med familjen och allmänt njutit av sommaren.

Mammas och pappas älskling i bilen
på väg till familjen i Örebro

Sen mitt förra blogginlägg så har jag fått börja äta normalt igen. Och jag kan säga att de där 6 veckorna som jag inte fick tugga eller prata normalt kändes som en evighet! Nu i efterhand så känns det inte så farligt men när man var mitt i det så var det drygt som f*n. Men jag överlevde det också... Och ja, det är gött att få äta igen... så att säga.
Jag kände mig ganska isolerad under den tiden eftersom jag inte kunde prata eller ens ta en fika med någon. Vad sjutton ska man hitta på med vänner när man inte kan äta eller prata?? Tack och lov så tvingade jag mig ut i alla fall för att träffa vänner och familj. Jag fick ha med mig matlådor och till en början fick jag skriva på papperslappar för att kommunicera. Jag passade på att prata när jag tog ut gummibanden för att äta min purémat. Om jag inte hade träffat folk under en och en halv månad så hade jag förmodligen blivit deprimerad.

När jag hade käkarna fixerade i stängt läge så hölls de fast av ganska hårda gummiband. Nu har jag gummiband som är mycket mjukare så att jag kan prata och slappna av i käken. Tanken är att de ska träna käkmusklerna in i det nya läget. De gummibanden ska jag ha hela tiden förutom när jag äter eller borstar tänderna.

Jag är pyttelite svullen på vänster sida om näsan men det är inget som någon annan ser förutom jag själv. Känseln är till 90% tillbaka. Jag har inte jättemycket känsel i tandköttet i överkäken samt gommen, vilket känns lite skumt när man ska äta.
Det kan även sticka till i överläppen och käken ibland, vilket innebär att nerver hittar tillbaka och börjar fungera igen. Det gör faktiskt lite ont när det händer men det är ju ändå något bra.

Nästa besök hos odontologen och kirurgen blir i september. Ska bli spännande att se hur nära jag är slutet av denna två år långa process. Hoppas att november fortfarande är slutdatumet för allt.

Ser normal ut igen.. i alla fall så mycket som det går.
Det lila håret blev resultatet av mammaledighetstristess.

Gummibanden gör att jag ser ut som en vampyr
enligt min bror

Mitt nya bett - Del 12

Jag börjar längta mer och mer efter att få äta vanlig mat igen. Räknar veckorna och ju närmare jag kommer slutdatumet för sjukskrivningen ju mer otålig blir jag. 4 veckor har passerat och 5 juli ska jag träffa kirurgen och odontologen igen. Då får jag förmodligen börja tugga igen men bara mjuka saker. Vore inte så smart att börja med knäckebröd eller bita i ett äpple. Jag längtar efter sushi! Och det är ju mjukt och lättuggat. Testade att mycket mycket lätt bita i en potatisplätt här om dagen (det är ju inget tuggmotstånd i det) för att se hur det kändes... och det kändes helt otroligt konstigt och lättande! Att något går sönder på första tuggan är en ny upplevelse för mig.

Innan hela denna process påbörjades så insåg jag inte att jag har haft problem i hela mitt liv med att äta och tugga mat. Jag har ju inte känt till något annat! Jag kunde inte bita av pasta med framtänderna på grund av överbettet eller tugga sönder köttbitar med kindtänderna på grund av korsbettet. Utan jag fick såga med tänderna och lösa upp maten i munnen med hjälp av vatten. Jag trodde bara att mina tänder var lite trubbiga och reflekterade aldrig över själva bettet. Min tunga har också fått jobba extra mycket, både med att bearbeta maten och för att täppa igen gluggen som blev mellan mina framtänder och läpparna när jag skulle stänga munnen. Nu får jag känna på hur det är att ha munnen stängd och ha en avslappnad tunga samtidigt.

Allt detta har ju också varit orsaken till min spänningshuvudvärk, som jag fick lindra med hjälp av en fånig bettskena i tonåren. Jag skulle ju ha haft tandställning redan då så klart!! Så kanske jag hade sluppit detta nu.. Men det är inte helt säkert och det är ingen idé att älta det nu. Jag är bara glad för att jag får genomgå detta nu innan det är för sent och jag är för gammal samt att försäkringskassan betalar. Ser fram emot resten av mitt liv med mitt nya bett och raka tänder.

Se så långt jag har kommit!

Man ser knappt att jag är svullen runt näsan nu.
Börjar få tillbaka lite känsel i överläppen också.

Mitt nya bett - Del 11

Så, då var det gjort! Operationen gick bra och 2 veckor har nu passerat. Läkeperioden är 4 till 6 veckor och för var dag som går så blir svullnaden i ansiktet mindre och jag mår lite bättre. När jag jämför med andra som har genomgått samma operation och bloggat om det så har jag återhämtat mig ganska snabbt och svullnaden har gått ner fort. Jag har dessutom gått ner ca 3 kg eftersom jag bara äter mjuk och flytande föda.

Det som är jobbigt är att jag är bedövad i kinder, näsa, gommen, tandköttet och överläppen. Så det är svårt att prata och äta. Men det kanske är tur att jag inte känner så mycket för det borde göra ganska ont att få sitt tandkött uppskuret för att komma åt överkäken som har knäckts och flyttats om och fixerats med titanskruvar. Stygnen syns lite om man tittar upp under min överläpp.

Direkt efter operationen. Botox?

Dag 2 - Den värsta svullnaden

Nu har jag haft gummibanden i 4 dagar och dom ska göra så att käkmusklerna vänjer sig vid det nya bettet. Så mina käkar är fixerade hela tiden och jag får bara ta bort gummibanden när jag ska äta eller borsta tänderna. Detta kommer att pågå i ca 6 veckor. Så... jag kommer att vara tystlåten en tid framöver, för det är inte bara svårt att prata utan det gör väldigt ont också. Det är jobbigt så klart men jag måste erkänna att det känns lite spännande att känna hur det nya bettet kommer att bli. För första gången i mitt liv så får jag uppleva känslan av alla tänderna nuddar varandra och det känns väldigt skumt! Ska bli spännande att kunna bita av saker som alla andra när jag väl får börja tugga igen. Jag har ju alltid haft problem att bita av pasta, kött och annat p.g.a. mitt överbett och korsbett. Min underkäke skjuts fram lite så jag får en lite annan ansiktsform också.

Dag 10 - gummibanden inne

Vänster - innan operation och utan gummibanden
Höger - Det nya bettet på plats. Tänderna nuddar varandra!!

Två veckor senare - mer känsel och mindre svullen

Jag gjorde en liten hyllning på facebook till alla sjuksköterskor och barnmorskor. För jag har haft mycket kontakt med sjukvården den senaste tiden; först förlossningen, sen gallblåsoperationen och nu käkoperationen. Och vid varje tillfälle så har jag blivit så väl omhändertagen av så trevliga, omtänksamma och professionella människor. Jag har känt mig trygg och lugn i tre väldigt jobbiga situationer. Det är en skam att de är så underbetalda!

Hur har det gått att ta hand om lilla Saga nu när jag håller på att återhämta mig från en operation? Per har ju varit tvungen att gå i skolan för att inte hamna efter. Så dom första dagarna fick vi hjälp av Susanne och sedan mamma. Vår tacksamhet går inte att beskriva.

När jag väl började bli piggare och inte behövde ta morfin som gjorde mig groggy och trött så gick det bra att ta hand om henne. Faktum är att hon har hjälp mig att återhämta mig snabbare. För när jag tar hand om henne så fokuserar jag på någon annan och glömmer bort att jag har ont. När jag gullar och myser med henne så mår jag bättre och får endorfiner i kroppen. Mammas lilla älskling hjälper mamma att återhämta sig...

Innan detta år är slut så ska jag vara av med tandställning och allt! Längtar så sjukt mycket!

Mitt nya bett - Del 10

Jag trodde inte att jag skulle få tid eller lust att blogga under min mammaledighet men jag fann inspiration och tid just nu medans lilla Saga sover middag.

Operationen närmar sig med stormsteg, nästa måndag är det dags. Då ska jag tidigt på morgonen skrivas in på Sahlgrenska och opereras. Jag kommer att stanna en natt på sjukhuset, så Per kommer att ta hand om Saga med hjälp från Susanne och senare mamma. Per måste ju dessvärre fortfarande gå till skolan.
Eftersom jag fick operera bort gallblåsan akut när Saga var 11 dagar gammal så har jag inte kunnat amma henne. Jag fick då stark smärtstillande och fick inte amma henne, så Per matade henne med mjölkersättning. Sedan dess så har vi fortsatt med mjölkersättningen eftersom hon blir mätt och glad av det samt att det inte var någon idé att få igång amningen igen eftersom jag ändå ska genomgå ytterligare en operation nu. Lite tråkigt att jag inte kan amma henne men det viktigaste är att hon mår bra, är mätt, växter som hon ska och det har ibland sina fördelar att Per och andra personer kan mata henne. Hon är inte lika beroende av mig, vilket känns lite skönt.

Mammas älskling!

Det är lite tufft ska jag erkänna... att först genomgå en förlossning, sedan en gallblåsoperation och nu en käkoperation, under så kort tid. Men det är bara att tuta och köra! Ingen idé att känna efter eller oroa sig för smärtan. Jag måste bara fixa detta och bli klar någon gång med mina käkar och tänder. Enligt min odontolog så kommer jag förmodligen att bli av med tandställningen i november om allt går som det ska. Oj, vad jag längtar!

Idag var jag hos odontologen och satte in "krokar" i min räls. Dessa piggar med runda toppar ska själva gummibanden sitta i så att mina käkar är fixerade efter operationen. Mina käkar måste vara fixerade så att musklerna vänjer sig vid det nya bettet. Jag kommer att kunna ta bort gummibanden när jag ska äta, bara mjuk mat så klart. Så kommer det att vara i 4-6 veckor, så jag kommer förmodligen att gå ner lite i vikt. Kul sommar.. tur att det finns glass och milkshakes ;)

En ny verklighet och en liten Saga

Nu har det äntligen hänt... jag och Per har blivit föräldrar till en liten dotter. Det är en så ofattbart märklig känsla och mental omställning att det är svårt att beskriva. Glädje och lycka är två givna känslor men även en blandning av rädsla och nervositet.
Idag är hon 9 dagar gammal och de dagarna som har passerat har både känts som en evighet och som att de har passerat fort.

Jag vill nu skriva ett ordentligt blogginlägg för att kommunicera med omvärlden och alla vänner om vad som pågår. Vi har gjort några facebook-uppdateringar och visat en bild på Saga men jag har helt enkelt inte orkat eller prioriterat att vara aktiv på facebook de senaste dagarna.
Så låt mig ta det hela från början:

Saga var beräknad att komma ut 31 mars/1 april men jag gick hemma och väntade i nästan 2 veckor. Så tisdagen den 12 april bokade vi tillsammans med min barnmorska en igångsättning på Östra sjukhuset. Igångsättningar sker oftast på helger så lördagen den 16 april skulle vi garanterat bli föräldrar.
Samma natt, klockan 02:00 på morgonen den 13 april vaknade jag av att jag kände värkar. Jag var inte helt säker först på att det var värkar, för jag hade ju ingen aning om hur värkar skulle kännas. Men jag visste att det skulle kännas som mensvärk. När det började bli regelbundet så förstod jag att det var på allvar och jag väckte Per. Vi började ta tiden mellan värkarna och det var väldigt oregelbundet. Runt kl. 17 började värkarna bli regelbundna och 3 min mellan varje värk, så min mamma och styvfar körde oss till Östra sjukhuset.

Inne på förlossningsrummet fick jag lustgas och runt kl. 21 fick jag ryggmärgsbedövning. Jag vågar nästan rekommendera ryggmärgsbedövningen till alla som ska föda vaginalt. Vilken skön känsla att slippa den värsta smärtan från värkarna. Man känner fortfarande en del av värken men det är inte alls lika smärtsamt och jag kunde till och med äta lite mat (mikropizza som var sååå god just då).

Lustgasen - min bästa vän

Sedan var det bara att vänta på att vattnet skulle gå. Jag fick testa allt från att gå omkring i korridoren till att sitta och studsa på en stor boll. Per masserade min rygg när jag fick värkar. Han var en pärla genom hela förlossningen. Det bästa stöd man kunde ha!

Slutligen gick vattnet och kort därpå började krystvärkarna komma. Klockan 03:46 kom hon äntligen ut. Det var en shortstackad lyckokänsla att få henne på lagd på mitt bröst och höra henne skrika för första gången.

Ca 2 h efter förlossningen

Några timmar efter förlossningen, dvs. tidigt på morgonen, kunde vi äntligen få lite sömn inne på förlossningsrummet. I alla fall lite sömn. För hon skrek en hel del och amningen gick inte så bra. Så vi var minst sagt trötta när vi väl fick ett rum på BB-avdelningen tidigt på förmiddagen. Inne på BB-rummet sov vi i omgångar och jag fortsatte att försöka få till amningen med hjälp av BB-personalen. Det visade sig sen att hon skrek för att hade ont i magen för att hon svalt för mycket fostervatten. När hon väl hade kräkts upp det så blev hon lite lugnare.

Vi "sov" en natt till på BB och på fredag eftermiddag kom mamma och hämtade oss. Mamma stannade en stund och var därmed den första personen som fick gulla med Saga. Det var så skönt att komma hem och samtidigt jätteläskigt. Vi kollade hennes andning hela tiden och hade jättesvårt att sova igen. Vi sov i skift. Först Per eftersom han inte var hög på hormoner som jag var. Jag var trött men inte sömnig, så jag satt uppe nästan hela natten och höll koll på henne samtidigt som jag tittade på TV.

Resten av helgen gick åt till att komma ikapp sömnbristen, få till en rutin i hemmet och självklart gulla så mycket vi kunde med lilla Saga. Vi har även tagit emot besök av familj och vänner.

Nu har allt börjat landa och amningen (jag vet att jag tjatar om den i detta inlägg men den är så viktigt) fungerar bra. Hon äter som hon ska, går upp i vikt och hennes hälsa är på topp. Hon har varit fullt frisk och fin från det att hon kom ut. Alla tester och prover visar fina resultat vilket är en stor lättnad. Dessutom är hon jättesöt :) (jag vet att vi är partiska i frågan men det struntar jag i just nu).

Denna helgen har vi besök av min pappa och hans fru. Vi hade en supermysig fredag igår med middag och en massa mys med Saga. Det togs givetvis en hel del kort också på den lilla tjejen. Idag blir det en promenad hem till morbror Robin och tant Frida och middag ute på kvällen.

Mammaledig

I onsdags var det min sista dag på jobbet. Det känns som att det inte alls var så länge sedan jag berättade att jag är gravid för kollegor och chefer och vips så är det mars! Dags för mig att gå hem och förbereda mig inför förlossningen. Jag hann avsluta några projekt, tacka av med en fika och jag fick en fin bukett blommor. Det kändes både skönt att ta ledig och lite sentimentalt att inte gå till jobbet på ett bra tag.

Då är det fredag och jag har varit mammaledig i 2 dagar. Än så länge känns det mest som en långhelg, så det har nog inte riktigt sjunkit in än att jag är ledig. Däremot är det skönt att inte känna någon stress över att jag snart måste förbereda mig att gå till jobbet.

Första dagen.
Frukost i soffan framför nyheterna som vanligt

Så nu har jag 2 veckor på mig (förhoppningsvis) att vila och förbereda mig mentalt inför allt. Men eftersom jag är så pass pigg och har energi så är jag samtidigt sugen på att göra "nyttiga" saker hemma, som att städa, rensa m.m. Samt att det är några få saker som vi fortfarande saknar till barnkammaren. Jag kan bli lite rastlös när jag går hemma och ser saker som behöver tas i tu med men jag har också lovat mig själv (och Per, som vill att jag tar det lugnt) att sova ut på morgonen, göra fotbad, lyssna på kroppen och inte anstränga mig själv. Inget annat är viktigare nu egentligen.

Jag skulle inte köpa några fler bebiskläder,
men jag kunde inte låta bli när jag såg denna på HM!

Så vad har jag gjort sen jag blev ledig? Det första jag gjorde i torsdags var att ge mig själv ett fotbad för att fira min ledighet. Fötterna har blivit svullna den senaste tiden så jag får ofta gå barfota hemma (och utan skor sista tiden på jobbet). Sedan hälsade jag på Susanne, som jobbar i Mölndal vissa dagar, för att äta lunch tillsammans. Och eftersom jag ändå var i Mölndal så passade jag på att hälsa på mamma på hennes jobb också.

Idag var jag hos barnmorskan på morgonen och allt ser fint ut. Alla prover och värden är bra, min vikt ökar enligt normalt (väger 71 kg nu!!!) och bebisen ligger med huvudet nedåt. Så nu är det bra att ha väskorna redo inför BB.
Jag har fått väldigt bra tips från vänner om vad som är bra och onödigt att ha med sig till BB. Otippade saker som att ha med sig eget toalettpapper (tydligen är toapappret på sjukhuset som sandpapper). Här är ett jättebra blogginlägg från en vän ang detta, för er som är intresserade: BB väskan en utvärdering

Gravidfoton

Per fick chansen att bekanta sig med min nya kamera förra helgen och ta lite typiska gravidfoton innan den lille kommer ut. Det är ju bara en månad kvar nu tills det är dags :)

Vecka 35

Har inte så mycket att skriva om denna vecka så jag göra en uppdatering om graviditeten. I dag går jag in i vecka 35 och 85 % av graviditeten är klar :) Jag mår ganska bra men jag har på den senaste tiden fått uppleva lite yrsel, även när jag sitter ner och exempelvis jobbar. Men alla mina värden är bra och de har varit bra under hela graviditeten så det är säkert inget allvarligt. Jag har fått uppleva förhållandevis lite krämpor under graviditeten.
Bebisen rör sig jättemycket och verkar inte alls tycka om att jag sitter ner, då sträcker den på sig och sparkas lite extra mycket. Barnmorskan konstaterade sist att bebisen har vänt sig och har huvudet nedåt, vilket är bra för det ska den göra nu när det inte är så långt kvar till förlossningen.

Vi började gå på föräldragruppen förra onsdagen och kommer att gå varje onsdag tills jag det är dags att föda. Kursen är mycket matnyttig och man får svar på många praktiska frågor.  Som vad man faktiskt ska göra när värkarna sätter igång och vilka telefonnummer man ska ringa. Samt vad man bör och inte bör ta med sig till BB. Jag gillar barnmorskan som håller i det dessutom.

Jag jobbar i bara 3 och en halv vecka till dessutom, vilket känns väldigt overkligt.

30 plus och 6 veckor kvar till mamma

Jag kom helt av mig i mitt bloggande förra veckan när jag var superförkyld. Och veckorna innan dess blev jag uppvaktad två gång för att jag fyllde 30 år. Så jag har haft saker att skriva om men inte kommit till skott.

Lördagen den 16 januari (dagen före min egentliga födelsedag) blev jag bjuden på middag av min man och mina vänner på en av våra favoritrestauranger; Vivet i Vasastan. Det var supermysigt och gott i vanlig ordning. Några av mina vänner hade aldrig varit där förut men tyckte maten var riktigt god.

På söndagen, min riktiga födelsedag, kom mamma, hennes man, brosan och hans sambo hem till oss på fika. Jag testade att baka en lime- och marängpaj och den blev faktiskt god :)
Helgen därpå var det resten av familjens tur att fira mig. Middag hemma hos mamma och då var även min morbror och kusin med. Jag hade önskat mig en förrätt innehållande skaldjur av något slag. Vad jag inte räknade med var att jag fick enbart skaldjur till förrätt: havskräftor dessutom. Och det var bara JAG som fick det, resten av familjen fick en förrätt med getost, honung och nötter. Helt knäpp och så typiskt min familj att göra på det viset men jag klagar inte för jag älskar kräftor :)

I 30-års present fick jag något som jag har önskat mig länge; en systemkamera! Jag blev superglad! Så himla roligt! Perfekt present just nu också när man ska få barn. Ska lära Per hur man använder kameran inför BB-besöket. Nu är jag i vecka 34, så det är bara 6 veckor kvar till beräknad förlossning.

Woho! En systemkamera! :D

Jag kan nu balansera ett vattenglas på min mage

I helgen var vi i Stenungsund och hälsade på några vänner som hade ordnat en gratis, begagnad barnvagn till oss från en granne. Vi hade ändå tänkt att skaffa en begagnad barnvagn så det var ju definitivt värt att titta på den i alla fall. Den var superfin! En kombo-vagn med alla tänkbara tillbehör och lite till. Allt i fint skick och den såg nästan ny ut. Våra underbara vänner hade dessutom ordnat med sängkläder, filt, ett gosedjur och en speldosa. Den var klar att användas! Vi blev jätteglada! Känner mig så ivrig på att få använda den :)

Vi stannade resten av kvällen i Stenungsund och blev bjudna på hemgjord pizza. Vi hade en riktigt mysig söndag!

I tisdags satte vi ihop spjälsängen och kom ett steg närmare att komma i ordning i barnkammaren/kontoret. Vi har ju haft en gästsäng där tidigare men sålde vi den i helgen så att vi kan få plats med spjälsängen och amningsfåtöljen. Det börjar bli mer och mer verkligt att det ska in en liten bebis i vår lilla familj. Känns helt sjukt!

Med risk för att låta lite fåfäng; men en sista sak man tydligen ska göra innan förlossningen (för sin egen skull) är att göra ett sista besök hos frisören. Jag var där i lördags och både färgade och klippte mig. Insåg när jag kollade i min kalender att det var nästan ett halvår sen jag besökte min frisör. 

Köpte även en ny mammablus från HM
men det blir nog det sista mammaplaget
det är ju inte så långt kvar

Paket med smink från Lyko.se

Jag passade på att utnyttja mellandagsrean och beställde lite smink och hårsaker från från Lyko.se för några veckor sedan. Det var ett tag sedan jag köpte nytt smink och lite nya hårprodukter, jag vill nämligen göra slut på det jag har först innan jag köper nytt. Men ibland är det inte så bra att spara på smink för länge, även om produkten är bra och dryg, för dem har nämligen ett bäst-före-datum. Så det var dags att slänga lite produkter och skaffa nytt.

Jag har börjat följa makeupartisten Linda Hallbergs blogg och youtube-kanal. Där finns en massa bra tips och instruktioner på snygga sminkningar. Hon är väldigt duktig!

Efter att ha sett detta klipp blev jag sugen på att testa The Balm Meet Matte Nude ögonskugga. Det ligger något i det hon säger; att alla borde äga en matt ögonskugga. Att man använder glansiga/skimrande ögonskuggor väldigt ofta (för det ser mer attraktivt ut i förpackningen) och att effekten blir en helt annan när man behärskar en matt ögonskugga.
Jag har dessvärre ingen bild på mig själv i just denna sminkning men jag kan i alla fall säga att jag är nöjd med produkten. Paletten har blivit en del av min vardagssminkning och jag ska testa fler produkter från The Balm.

349 kr

Testade även The Balms läppbalsam
och jag kan faktiskt rekommendera den (ekologisk dessutom)

En liten uppdatering om magen; idag är jag i vecka 30! :)