Jag påbörjade detta inlägg veckan efter bröllopet men fick inte tid då att skriva klart det samt att jag saknade några bilder från vår utvalda fotograf. Nu är det i alla fall klart. Enjoy.
Lördagen den 29 juni vaknade jag hemma hos min brudtärna Marina efter att ha spenderat min sista kväll och natt som ogift där. Kvällen innan hade jag och Marina suttit i köket tillsammans med mina andra två brudtärnor, Magda och Susanne, och delade på en flaska Martini. Vi pratade, skrattade och blev sentimentala över minnen och tankar om framtiden i takt med att flaskan blev tommare och tommare. Martini är en av mina älsklingsdrycker och lärde mig dricka det tillsammans med mamma. Sedan förde jag vidare drycken till mina tre bästa vänner och underbara brudtärnor. Det hade blivit lite av en tradition att dricka Martini (och äta tacos och cheesecake) när vi har tjejkvällar. Vi insåg i vårt babbel att vi har känt varandra i hela 11 år och har fortfarande lika kul ihop.
När jag klivit upp från soffan som jag sovit på så gick jag snabbt fram till fönstret för att se hur vädret såg ut. Dessvärre gillade jag inte vad jag såg, för det var mulet och det såg ut att börja regna när som helst. Och det gjorde det också kort inpå, väldigt mycket. Dessutom blåste det ordenligt. Under tiden som vi åt frukost, duschade, åkte hem till mamma för att göra oss i ordning så regnade det och blåste. Det kändes nästan som höst. Dagen innan när vi hade stökat och pyntat i festlokalen så var det strålande sol och sköna sommartemperaturer. Den dagen hade varit perfekt att gifta sig på.
Under hela hår- och sminkprocessen bad jag till vädergudarna att vädret åtminstone kunde bli lite bättre runt klockan 15, då vigseln började. En halvtimme innan vigseln satte vi oss i bilen och körde bort till kyrkan. Mina böner blev besvarade, för precis när vi var klara, ombytta och på väg ut till bilen så sprack det upp på himlen och solen kom fram. Halleluja! Och så förblev vädret innan, under och efter vigseln.
Pirret i magen var obeskrivlig när jag satt i bilen utanför kyrkan tillsammans med mina brudtärnor. Som ett barn på julafton, förväntansfull och samtidigt nervös. Sedan blev det dags att kliva ut ur bilen och möta upp min väntande far vid kyrkogrinden. Med min hand under hans arm och med tjejerna bakom oss, hållandes mitt långa släp, gick vi den korta promenaden upp till porten där Per och hans bestman Micke stod och väntade. Jag frågade pappa tidigt om han ville gå denna sträcka med mig innan vigseln och det kändes som väntat väldigt speciellt och fint. Efteråt gick han in och satte sig med resten av församlingen och kvar står vi tillsammans med brudtärnorna och bestmanen. Klockorna slog, tjejerna och Micke gick in och tog sina platser på vardera sida om altaret. Musiken började och då var det var dags för oss att göra entré. På den korta biten från porten till altaret blev man överöst av leenden, tårfyllda ögon och kamerablixtrar. Kärlek kort och gott. Och jag kunde inte sluta le.
Vigseln blev så fin och så personlig. Prästen överraska oss med ett tal om hur vänskapen, humorn och vår kärlek till mat hade format oss som par, vilket stämde in så bra på oss. Vi hade även skrivit våra egna löften och det var väldigt pirrigt men roligt att få läsa upp vad vi vill lova varandra. En viktigt del av löftena var att det skulle innehålla humor, därför avslutade vi våra löften med att jag sa: "För mig är du som choklad. Jag älskar dig och vill inte leva utan dig." Och Per avslutade sitt löfte med: "För mig är du som bacon. Jag älskar dig och vill inte leva utan dig." Församlingen skrattade, vilket var vårt mål och belöning.
Istället för psalm så valde vi att alla skulle sjunga "Can't help falling in love" av Elvis Presley. Och vi blev väldigt nöjda med det valet för det blev otroligt pampigt när alla tog i under refrängen. Taket lyftes! Från och med nu är det vår sång.
Sedan spelade min mamma gitarr och sjöng tillsammans med sin man två gånger under vigseln. De sjöng båda jättefint även om min mamma erkände att hon var väldigt nervös och att hon inte vågade möta min blick med risk för att börja lipa. Men det gjorde det hela bara ännu finare enligt mig, för då blev det mycket känsla i sången.
Efter vigseln blev det fotografering utanför kyrkan medan gästerna gav sig bort till festlokalen. Fortfarande fint väder även om det blåste lite. Allt klaffade perfekt enligt schemat (hemligheten med ett lyckat bröllop är planering, inte en stor budget) och vi fick till och med lite tid över att ta lite spexbilder tillsammans med brudtärnorna. Och på tal om brudtärnorna, de var helt fantastiska! Vackra i sina matchande klänningar (som de själva så smakfullt valde, inte jag) och stöttade mig hela dagen med allt var det innebar. Från att bära släpet till att räcka över mig mina löften under vigseln till att hjälpa mig att gå på toaletten eller bättra på mitt smink. Bättre brudtärnor kunde man inte önska sig.
Sedan rullade kvällen på med allt sådant som en bröllopsfest ska innehålla: fantastisk god mat, roliga tal, mumsiga bakverk, lekar, sång, dans, tårar, skratt, pinsamheter, presenter, vals och en massa dricka. Alla verkade ha så roligt, åt tills de storknade, drack tills baren var tom, dansade så att svetten lackade och skrattade så att det ekade över hela lokalen..
Väl mot midnatt när festen var i full gång så beställde vi en taxi till hotellet. I spöregnet körde den mycket glada taxichauffören oss till Elit Hotell vid Domkyrkan, det enda hotellet i Göteborg med fem stjärnor. Dock fick vi vänta en stund lobbyn, för de hade råkat ge bort vårt deluxrum till någon annan. Mycket pinsamt tyckte personalen som i kompensation gav oss en juniorsvit. Så, det löste ju sig till det bättre :) Innan vi somnade som stockar i den stora fluffiga sägen så fick min ömma kropp och fötter vila i ett bubbelbad. Vår stora dag var slut och vi kommer kunna se tillbaka på den med stor glädje.
