Mitt nya bett - Del 12

Jag börjar längta mer och mer efter att få äta vanlig mat igen. Räknar veckorna och ju närmare jag kommer slutdatumet för sjukskrivningen ju mer otålig blir jag. 4 veckor har passerat och 5 juli ska jag träffa kirurgen och odontologen igen. Då får jag förmodligen börja tugga igen men bara mjuka saker. Vore inte så smart att börja med knäckebröd eller bita i ett äpple. Jag längtar efter sushi! Och det är ju mjukt och lättuggat. Testade att mycket mycket lätt bita i en potatisplätt här om dagen (det är ju inget tuggmotstånd i det) för att se hur det kändes... och det kändes helt otroligt konstigt och lättande! Att något går sönder på första tuggan är en ny upplevelse för mig.

Innan hela denna process påbörjades så insåg jag inte att jag har haft problem i hela mitt liv med att äta och tugga mat. Jag har ju inte känt till något annat! Jag kunde inte bita av pasta med framtänderna på grund av överbettet eller tugga sönder köttbitar med kindtänderna på grund av korsbettet. Utan jag fick såga med tänderna och lösa upp maten i munnen med hjälp av vatten. Jag trodde bara att mina tänder var lite trubbiga och reflekterade aldrig över själva bettet. Min tunga har också fått jobba extra mycket, både med att bearbeta maten och för att täppa igen gluggen som blev mellan mina framtänder och läpparna när jag skulle stänga munnen. Nu får jag känna på hur det är att ha munnen stängd och ha en avslappnad tunga samtidigt.

Allt detta har ju också varit orsaken till min spänningshuvudvärk, som jag fick lindra med hjälp av en fånig bettskena i tonåren. Jag skulle ju ha haft tandställning redan då så klart!! Så kanske jag hade sluppit detta nu.. Men det är inte helt säkert och det är ingen idé att älta det nu. Jag är bara glad för att jag får genomgå detta nu innan det är för sent och jag är för gammal samt att försäkringskassan betalar. Ser fram emot resten av mitt liv med mitt nya bett och raka tänder.

Se så långt jag har kommit!

Man ser knappt att jag är svullen runt näsan nu.
Börjar få tillbaka lite känsel i överläppen också.

Mitt nya bett - Del 11

Så, då var det gjort! Operationen gick bra och 2 veckor har nu passerat. Läkeperioden är 4 till 6 veckor och för var dag som går så blir svullnaden i ansiktet mindre och jag mår lite bättre. När jag jämför med andra som har genomgått samma operation och bloggat om det så har jag återhämtat mig ganska snabbt och svullnaden har gått ner fort. Jag har dessutom gått ner ca 3 kg eftersom jag bara äter mjuk och flytande föda.

Det som är jobbigt är att jag är bedövad i kinder, näsa, gommen, tandköttet och överläppen. Så det är svårt att prata och äta. Men det kanske är tur att jag inte känner så mycket för det borde göra ganska ont att få sitt tandkött uppskuret för att komma åt överkäken som har knäckts och flyttats om och fixerats med titanskruvar. Stygnen syns lite om man tittar upp under min överläpp.

Direkt efter operationen. Botox?

Dag 2 - Den värsta svullnaden

Nu har jag haft gummibanden i 4 dagar och dom ska göra så att käkmusklerna vänjer sig vid det nya bettet. Så mina käkar är fixerade hela tiden och jag får bara ta bort gummibanden när jag ska äta eller borsta tänderna. Detta kommer att pågå i ca 6 veckor. Så... jag kommer att vara tystlåten en tid framöver, för det är inte bara svårt att prata utan det gör väldigt ont också. Det är jobbigt så klart men jag måste erkänna att det känns lite spännande att känna hur det nya bettet kommer att bli. För första gången i mitt liv så får jag uppleva känslan av alla tänderna nuddar varandra och det känns väldigt skumt! Ska bli spännande att kunna bita av saker som alla andra när jag väl får börja tugga igen. Jag har ju alltid haft problem att bita av pasta, kött och annat p.g.a. mitt överbett och korsbett. Min underkäke skjuts fram lite så jag får en lite annan ansiktsform också.

Dag 10 - gummibanden inne

Vänster - innan operation och utan gummibanden
Höger - Det nya bettet på plats. Tänderna nuddar varandra!!

Två veckor senare - mer känsel och mindre svullen

Jag gjorde en liten hyllning på facebook till alla sjuksköterskor och barnmorskor. För jag har haft mycket kontakt med sjukvården den senaste tiden; först förlossningen, sen gallblåsoperationen och nu käkoperationen. Och vid varje tillfälle så har jag blivit så väl omhändertagen av så trevliga, omtänksamma och professionella människor. Jag har känt mig trygg och lugn i tre väldigt jobbiga situationer. Det är en skam att de är så underbetalda!

Hur har det gått att ta hand om lilla Saga nu när jag håller på att återhämta mig från en operation? Per har ju varit tvungen att gå i skolan för att inte hamna efter. Så dom första dagarna fick vi hjälp av Susanne och sedan mamma. Vår tacksamhet går inte att beskriva.

När jag väl började bli piggare och inte behövde ta morfin som gjorde mig groggy och trött så gick det bra att ta hand om henne. Faktum är att hon har hjälp mig att återhämta mig snabbare. För när jag tar hand om henne så fokuserar jag på någon annan och glömmer bort att jag har ont. När jag gullar och myser med henne så mår jag bättre och får endorfiner i kroppen. Mammas lilla älskling hjälper mamma att återhämta sig...

Innan detta år är slut så ska jag vara av med tandställning och allt! Längtar så sjukt mycket!