Så orättvist..

1985-08-17 - 2013-10-05

Så himla orättvist... så himla, fruktansvärt orättvist. Det finns egentligen inte ord som kan uttrycka hur hemskt och smärtsamt det är när en ung människa som inte hunnit leva ens halva sitt liv går bort i den hemska sjukdom som kallas cancer.
Det är ett ord som hugger i magen på alla människor. Ett ord som man inte vill ta i sin mun. Ett ord som skrämmer och förstör.
Lika mycket kan också ord heller inte räcka till när det handlar om sorg. Få ord kan trösta eller lindra smärta.

Jag tvekade först med att skriva detta inlägg. Är det fel att jag skriver om detta? Är det okänsligt av mig att ta upp detta på min blogg? Får jag ladda upp bilder på henne?
Om det är någon där ute som misstycker så vill jag bara säga menar jag verkligen inget illa. Tvärtom. Detta är min hyllning till henne.
Jag såg så många vänner till henne på facebook som skrev kärleksfulla saker, laddade upp bilder på henne och en vän som även gjort en väldigt fin youtube-film. Så då vågar även jag. Jag vill hylla henne och dela med mig om hur hon påverkade mig och mitt liv.

Lois var en av de modigaste och starkaste människor som jag har träffat och hon har verkligen påverkat mig. Jag kommer alltid att minnas henne.
Hon välkomnade en alltid i sitt hem med ett leende trots att hon var sjuk och trött. Hon utstrålade vänlighet och värme trots att hon hade ont.
Hon var väldigt öppen om sin sjukdom, vågade blogga om det och inspirerade andra. Hon var en kämpe.

Jag vill tacka dig för att du med öppna armar tog emot min lilla Mishka när han inte längre kunde bo hos oss. Tack för att du tog hand om honom, var tålmodig med honom trotts att han är en speciell katt och jag märkte att du älskade honom lika mycket som jag gjorde.
Tack för att du gjorde så vackra blommor till mig och mina brudtärnor till vårt bröllop. Vackrare buketter kunde jag inte önskat mig och jag kommer nu för alltid att tänka på dig när jag ser på våra bröllopsfotografier.
Tack för din inspirerande blogg, jag läste den ofta och du var fantastisk på att skriva.
Tack för att jag fick lära känna dig. Tack för allt.

Mina tankar gå till din fästman och din familj. Jag bleklagar verkligen. Så mycket.
Och åter igen räcker inte ordern till...