Inga ursäkter längre..

Jag har alltid tänkt att en av de mest effektivaste sätten att träna måste väl vara att ha träningsredskap hemma. Drömmen hos de flesta är väl ett hemmagym men det är inte många som har platsen för det. Och hur många är det där ute som köpt en träningscykel eller någon annan stor maskin som sen bara står dammar hemma i något extrarum eller kontor? "Världens dyraste klädställning" som min ena styvbror sa.

Vi har i alla fall köpt en crosstrainer. Vi gjorde det.. efter mycket övervägande. Denna hade fått bra omdömen på nätet och många skrev att den var tyst. Vilket är en fördel om man bor på en liten yta. En Casall Crosstrainer X200 från Sportamore.se

Casall Crosstrainer X200 - 3895kr

Vi har tidigare haft gymkort och badhuskort liksom många andra. Man är sjukt peppad till en början och man lovar sig själv att man ska gå minst 2 gånger i veckan. Sen blir man förkyld.. eller så är det pissväder.. Det har varit en jobbig dag på jobbet och man vill hem... eller så orkar man inte bara.
Risken finns att samma sak kan hända när man köpt en stor träningsmaskin också. Men det är lättare att ta sig i kragen igen när den står där varje dag. Hoppas jag..

Vi bor i en tvåa på 63 kvm, så vi har inget kontor eller extrarum där vi ställt vår crosstrainer. Den står i vårt vardagsrum riktad mot TV:n.. Och här tror jag är hemligheten med att lyckas. Vi kollar en del på TV och det är ofta som jag får dåligt samvete av att vi bara sitter och glor på dumburken. Tänk om man kunde träna samtidigt? Tänk att bara kunna starta ett avsnitt av sin favorit tv-serie och stå och pumpa samtidigt. Plötsligt har en halvtimme rusat förbi. Och därför bestämde vi oss. För det är så tråkigt att bara stå och pumpa utan underhållning på ett gym (förutom musik eller en stum tv).

3 h och tusen skruvar senare.. 

Ingen vill egentligen ha en stor koloss till maskin i sitt vardagsrum, det är inte snyggt. Jag håller med, men den tar inte upp så mycket plats just nu. Och vi planerar att flytta in den till sovrummet de gånger vi har gäster och fest.

Jag invigde den idag! Jag stod och trampade i 20 min och jag blev jättesvettig. Det rann ordentligt på ryggen och jag kände mig lagom mör efteråt. Jag har verkligen ingen kondition eller uthållighetsstyrka. Men det ska det bli ändring på! :) Wish me luck..

Bildbevis!

Visdomstand.. som man inte blir klok på

Igår var en rolig dag.. eller inte. Det var dags att dra en av mina visdomständer, vilket är det första steget i min process att få ett rakare och mer fungerande bett. Denna tand, som satt i min högra nedre käke, växte snett och rätt in i en annan tand. Och dess rot var böjd som en krok, vilket gjorde det hela knepigare för min tandläkare. 1,5 timmar tog det då det var en envis tand som inte ville komma loss men jag tycker att min proffsiga tandläkare och hans väldigt snälla sköterska gjorde ett bra jobb. Det var nog lite kämpigt för dem också. Självklart var jag bedövad men jag använde ändå alla mina yoga- och meditations-knep. Djupandning och försöka flytta fokus till en annan kroppsdel än huvudet. Jag låtsades till och med att jag spelade piano ett tag för att flytta koncentrationen till mina händer.
Efteråt hade jag stygn och bomull i munnen samt att bedövningen i halva ansiktet gjorde att jag pratade som om jag var lite.. uhm.. "speciell"..
Idag är jag hemma för att vila och knapra värktabletter. Min högra kind är ganska uppsvullen och jag påminner lite om Lina i "Emil i Lönneberga" när hon hade tandvärk och Emil skulle försöka hjälpa henne att dra tanden.
Nu ska jag äta en mosad banan.. Flytande och mjuk föda från och med nu.

En ska bort. Gissa vilken!

Vampyrtand?

Man blir lite sne av bedövningen

Så orättvist..

1985-08-17 - 2013-10-05

Så himla orättvist... så himla, fruktansvärt orättvist. Det finns egentligen inte ord som kan uttrycka hur hemskt och smärtsamt det är när en ung människa som inte hunnit leva ens halva sitt liv går bort i den hemska sjukdom som kallas cancer.
Det är ett ord som hugger i magen på alla människor. Ett ord som man inte vill ta i sin mun. Ett ord som skrämmer och förstör.
Lika mycket kan också ord heller inte räcka till när det handlar om sorg. Få ord kan trösta eller lindra smärta.

Jag tvekade först med att skriva detta inlägg. Är det fel att jag skriver om detta? Är det okänsligt av mig att ta upp detta på min blogg? Får jag ladda upp bilder på henne?
Om det är någon där ute som misstycker så vill jag bara säga menar jag verkligen inget illa. Tvärtom. Detta är min hyllning till henne.
Jag såg så många vänner till henne på facebook som skrev kärleksfulla saker, laddade upp bilder på henne och en vän som även gjort en väldigt fin youtube-film. Så då vågar även jag. Jag vill hylla henne och dela med mig om hur hon påverkade mig och mitt liv.

Lois var en av de modigaste och starkaste människor som jag har träffat och hon har verkligen påverkat mig. Jag kommer alltid att minnas henne.
Hon välkomnade en alltid i sitt hem med ett leende trots att hon var sjuk och trött. Hon utstrålade vänlighet och värme trots att hon hade ont.
Hon var väldigt öppen om sin sjukdom, vågade blogga om det och inspirerade andra. Hon var en kämpe.

Jag vill tacka dig för att du med öppna armar tog emot min lilla Mishka när han inte längre kunde bo hos oss. Tack för att du tog hand om honom, var tålmodig med honom trotts att han är en speciell katt och jag märkte att du älskade honom lika mycket som jag gjorde.
Tack för att du gjorde så vackra blommor till mig och mina brudtärnor till vårt bröllop. Vackrare buketter kunde jag inte önskat mig och jag kommer nu för alltid att tänka på dig när jag ser på våra bröllopsfotografier.
Tack för din inspirerande blogg, jag läste den ofta och du var fantastisk på att skriva.
Tack för att jag fick lära känna dig. Tack för allt.

Mina tankar gå till din fästman och din familj. Jag bleklagar verkligen. Så mycket.
Och åter igen räcker inte ordern till...