Lilla tjejen har börjat förskolan! Känns stort och lite pirrigt men inskolningen har gått jättebra. Lärarna är jättesnälla, likaså barnen och Saga verkar trivas. Jag vet att det säkert finns många därute som tycker att ett år är lite väl liten för att börja i förskolan. Jag hade förmodligen tyckt samma sak för några år sedan men det beror verkligen på barnet. Vissa barn behöver mer tid hemma med sina föräldrar och kanske mår bäst av att börja med en dagmamma eller liknande. Men så har det inte känts när det kommer till lilla Saga. Både jag och Per har upplevt länge att hon är väldigt social och aktiv, så hon behöver stimulans från fler håll än bara från hemmiljön. Hon har alltid blivit så exalterad och ivrig när hon träffat andra barn samt att hon har aldrig varit riktigt mammig eller klängig på mig eller Per. Vi har misstänkt att hon är förskolebarn och att hon skulle få väldigt roligt på förskolan.
Detta är något som lärarna har bekräftat under inskolningen eftersom hon är med överallt och är väldigt oblyg och nyfiken samt att hon knappt vänder sig om för att kolla vart mamma är. Bara när hon får syn på mig så blir hon lite pipig. Men jag har försvunnit mer och mer om dagarna under inskolningen och då går allt jättebra. Hon känner sig trygg helt enkelt och det gör att jag och Per känner oss trygga.
Dessutom har hon bara på dessa två veckor börjat lära sig att äta själv eftersom hon har studerat sina klasskamrater vid matbordet. Så fort jag gav henne något här hemma att äta själv så slutade det med att hon först dissekerade maten, smakade, spottade ut och sen kastade det på golvet. Så jag gav upp och tänkte att det säkert löser sig på förskolan... och jag hade rätt.
Hon har till och med lärt sig att sova i vilorummet tillsammans med de andra små barnen. Hon som alltid har haft svårt för att sova på andra platser än i sitt eget rum i sin egna säng. Så detta är stora framsteg! Till följd av detta så sover hon också hela nätterna eftersom hon är så trött efter all lek och bus om dagarna. Halleluja! Förut väckte hon mig minst en till två gånger varje natt och sen tyckte hon att det var dags att gå upp i ottan.
Första gången Saga målade Hon började dessvärre äta färgen efter en stund
Så nästa vecka börjar hon på riktigt och jag börjar jobba igen... och det känns minst lika pirrigt :)
Oj oj... Vad tider går. Klyscha, jag vet. Kanske just därför alla säger det. På långfredagen är det exakt ett år sedan Saga kom ut och mycket har hänt sedan dess. Jag har på vägen också insett att jag knappt har haft tid att skriva något på bloggen. Det bara så livet ser ut just nu och jag tror att många skulle förstå om jag la ner bloggandet helt. Jag har inte bestämt mig ännu men det är en tanke som gror. Prioriteringar helt enkelt. Vi får se...
I helgen som var så passade vi på att fira det lilla trollet i förväg eftersom pappa och hans fru var här på besök. Vi ska fira under påskhelgen också men då blir det hemma hos mamma.
Vi bjöd över nära vänner med barn som är lite äldre än Saga. Åldersskillnaden hindrade dom inte från att leka och ha roligt ihop, vilket var jättekul! Saga fick så himla fina presenter från alla gäster och från morfar och bonusmormor fick hon även jättefina kläder som kommer att passa lagom till förskolan startar om några veckor.
Hon börjar förskolan i slutet på april och inskolningen tar ca 2 veckor. Jag börjar jobba igen i mitten på maj. Det är med blandade känslor som jag lämnar över mitt lilla gull till någon annan men jag tror att hon kommer att få så himla roligt på förskolan. Hon har så mycket energi att jag har svårt att stimulera henne om dagarna, så hon kommer att få leka av sig ordentligt. Och förhoppningsvis börja sova nätterna ut.
Jag börjar dessutom längta till att få börja jobba ingen. Även om det har varit mysigt (och ibland jäääättejobbigt) att vara mammaledig så börjar jag klättra lite på väggarna efter att ha varit hemma i ett helt år. Att få komma ut och göra något annat en stund ska bli kul, även om jag räknar med att tänka på Saga och hur hon har det minst 10000 gånger om dagen. I alla fall i början.
Jag har den senaste tiden bekantat mig med den minimalistiska livsstilen och vad den kan innebär i praktiken. Tidigare har jag bara förknippar konceptet minimalism med en inredningsstil som är väldigt avskalad och där man håller sig till få färger och material. Men det kan innebära så mycket mer och kan handla om klädmode, matlagning, konsumtion och livsfilosofi. Jag ska ta det från första början och hur jag har lyckats snöa in på detta ämne.
För ett bra tag sedan skrev jag ett blogginlägg om en bok som heter "Konsten att städa" av den japanska författaren Mari Kondo. Boken handlar om hur man städar, organiserar och får ordning på sitt hem och även sitt liv genom att använda den så kallade KonMari-metoden. Jag blev helt frälst av bokens innehåll och började rensa ur min garderob och skrev ett blogginlägg om detta. Trotts min inspiration så slutförde jag inte mitt rensningsprojekt men idéerna och tankesättet fick fortsätta gro som ett litet frö i mitt undermedvetna.
Under min mammaledighet så har jag haft mycket tid att fundera på hur jag kan förbättra olika saker i hemmet. Jag har velat effektivisera saker, utnyttja förvaringsutrymmen bättre, hitta smartare lösningar och organisera så att vardagen med lilla Saga blir enklare. Jag har tittat så mycket på Youtube för att få tips, idéer och smarta lösningar på allt ifrån hur man organiserar en garderob till hur man packar en resväska på effektivast sätt. Det finns så många bra livsstilsvloggare! Till slut snubblade jag över några klipp om KonMari-metoden, så jag blev därmed påmind om min påbörjade rensning och fick genast inspiration att fortsätta. Och den här gången vågar jag påstå att jag slutförde den.
Jag fick veta vad bokens engelska titel är, och den beskriver innehållet mycket bättre än den svenska titeln; "The life changing magic of tidying up". Om du är nyfiken på detta så finns det massor på nätet och Youtube om KonMari.
The Life-Changing Magic of Tidying Up | The KonMari Method (Why It Works!)
Sagas garderob
Min garderob samt linneskåp
Trotts att jag var klar med Kon-Mari-rensningen så fortsatte jag att titta på youtude-klipp om ämnet och kom därefter in på ämnet minimalism. Jag hade tidigare inte funderat så mycket över livsstilen och trodde inte heller att den kunde vara något för mig. Men efter att ha tittat på flera vloggare som tar upp ämnet så blev jag mer och mer intresserad. Därför vill jag dela med mig av mina tankar.
Minimalism, enligt de personer som jag har lyssnat på, är lite vad du gör det till och vad du väljer att fokusera på. Det kan som sagt vara en inredningsstil som är avskalad och därmed avslappnande för den som gillar vitt, svart och stilren design. Det kan vara vegansk och närproducerad mat, då man inte vill förbruka vår planets resurser. Eller så är det en klädstil där man satsar på kvalité istället för kvantitet (inte en superstor garderob) där kläderna är väldigt enkla och stilrena och gärna ekologiskt tillverkade. Det kan också vara hur man förhåller dig till konsumtion och inte köper på sig onödiga prylar eller produkter utan väljer med omsorg vad man vill lägga pengar på. Det kan till och med vara ett tankesätt och inställning till livet där man slutar att jämföra sig med andra. Att man slutar grubbla och krånglat till saker för sig själv utan medvetet väljer att fokusera på saker som gör en glad och avslappnad. Man kan säga att minimalism är en motreaktion på vår tids konsumtionshets.
En svensk tjej som är en sann minimalism och som är mycket populär på youtube är Jenny Mustard. Hon bor för tillfället i Berlin och vloggar tillsammans med sin sambo om deras minimalistiska livsstil. Hon har även en blogg och instagram. Hon är vegan och en renlevnadsmänniska och har skrivit en kokbok om detta. Hennes klädstil är väldigt enkel och mest svart och vitt. Deras hem är mycket rent och avskalat. Hon håller sig till få men väl utvalda skönhetsprodukter (veganska givetvis) och hon shoppar inte som ett nöje utan tar istället god tid på sig innan hon köper något.
Jenny Mustards instagram
Det låter kanske som en jättetråkig livstid när jag beskriver den på detta sätt men det finns en skönhet i att leva så enkelt och medvetet. Man blir bland annat fri från identifikationen med sina ägodelar och konsumtionshetsen. Hon beskriver det som ett "lätt" liv och hon kan packa ihop allt hon äger på några timmar och flytta (vilket hon också har gjort många gånger). Hon känner heller ingen ångest när hon gör sig av med saker eftersom prylar inte har något emotionellt värde för henne.
BECOMING MINIMALIST - HOW TO GET RID OF STUFF
Ni vet den där känslan som man kan få när man har gjort sig av med saker som man inte längre använder, behöver eller aldrig har gillat? När man känner sig så där lätt och fri. Tänk att ha den känslan hela tiden!
Denna livsstil tilltalar mig av flera anledningar. Bland annat för att de senaste året så har vår ekonomi förändrats ganska drastiskt i och med att jag är föräldraledig och Per studerar. Vi har inga problem med att betala våra räkningar eller köpa mat och nödvändigheter till Saga men vi är mycket mer försiktigare och tänker efter en extra gång innan vi lägger pengar på nöjen. Detta var givetvis lite stressande till en början, även om detta bara är tillfälligt i våra liv, men det har också gjort att jag har ändrat inställning till mina ägodelar. Jag känner mer uppskattning och tacksamhet för det jag äger. Jag försöker sluta fokusera på det jag inte äger eller har råd med just nu.
Så ironiskt nog så har jag, nu när jag har mindre pengar, gjort mig av med jättemycket saker. Saker som jag inte kommer kunna ersätta på ett bra tag. Istället för att drabbas av panik och hålla hårt i allt vi äger. Detta för att få en klar syn och överblick på vad jag egentligen tycker om.
Detta kommer dock inte innebära att jag kommer börja klä mig i svartvita kläder, ändra vår heminredning eller bli vegan. Det är inte min stil. Jag väljer att fokusera med denna nya filosofi på att bli fri från stressen av att "behöva" köpa saker eller känna ångest när jag inte har råd med något. Samt att sluta jämföra mig med andra och deras ägodelar. Att känna lugn och harmoni genom att omge mig med saker som gör mig glad. Att känna mig lättare i sinnet och njuta mer av livet.
Jag har som sagt precis börjat att utforska den minimalistiska livsstilen och jag har inget behov av att kalla mig för minimalist en vacker dag. Det är liksom inte det som det handlar om för mig. Det handlar om att komma till insikt om vad som gör mig glad och vad som är viktigt i livet.
ÄNTLIGEN! Nu är det klart! Tandställningen togs bort i onsdags (14 december) och det känns självklart helt underbart. Lite som att äntligen få ta av sig ett par skor som har gett skoskav i 2,5 år. Men som jag tidigare har skrivit; jag har tydligen extra känsliga slemhinnor.
Det känns även lite ovant och konstigt, jag har ju trots allt fått en helt ny mun. Jag märker att jag pratar lite annorlunda och kanske artikulerar lite överdrivet ibland men det är för att jag "testkör" vissa ord, speciellt på engelska. Vissa vanor sitter kvar (det har ju bara gått tre dagar) som att jag sköljer munnen då och då när jag äter för att det brukade fastna mat överallt. Och att tungan vill peta på metallfästena som inte längre är kvar. Sedan så är ju inte känseln i överläppen helt tillbaka ännu men det kunde ta tid enligt kirurgen.
Jag har en sak kvar att åtgärda: jag måste kontakta min vanliga tandläkare för att kanske ta bort en eller två visdomständer som har tittat fram under den här processen. Vi får se hur det går.
Före - Efter
I morse var jag på återbesök för att få min gom-platta. Den, samt ståltrådarna som har limmats fast på baksidan av tänderna, ska se till att allt hålls på plats. Nu i början ska jag ha den så ofta jag kan och sen enbart på natten under ett år.
Gom-plattan
Med gom-plattan
Så, då kommer den slutgiltiga frågan: var det värt det? Svar: 100% JA!! Skulle jag rekommendera någon annan att genomgå detta? Absolut! Det kommer att förbättra ens liv så otroligt mycket.
Det har varit en tuff process ibland och jag har tyckt synd om mig själv några gånger när det har gjort ont eller när målet har känts så långt borta. Men nu när jag har nått målet och ser slutresultatet så ser jag så ljust på framtiden. Inte bara för att jag tycker att mina tänder är snyggare nu när dom är raka, utan också för själva känslan i hela ansiktet är förbättrat. Det kommer att bli roligare att äta mat, jag kommer att kunna slappna av i käken och därmed ha mindre huvudvärk och jag kommer inte att behöva oroa mig för att tänderna kommer flytta på sig när jag är äldre. Att offra 2,5 år på detta är värt det för resten av ens liv...
De senaste blogginläggen har nästan enbart handlat om mina tänder, så det är nu dags att skriva om något annat i mitt liv. Och det var ett bra tag sen jag skrev något alls.. För det här med att vara mammaledig innebär inte att man är "ledig" speciellt mycket.
Hur är det då att vara mamma och mammaledig? Den frågan får man ju med jämna mellanrum och jag vill ju svara så ärligt som jag kan.
I början när vi kom hem från BB, innan allt kaos med gallblåsoperation och käkoperation, så genomgick vi det som de flesta nyblivna föräldrar genomgår: overklighetskänslor, gränslös lycka, rädslor, sömnbrist, beskyddarinstinkt, lycka igen osv. Det är den största livsomställningen som man kan uppleva. Livet delas plötsligt upp i hur det var innan och efter barn.
Man vet knappt vad man pysslar med först. Gör man rätt eller fel? Och det finns lika många åsikter som det finns föräldrar (och ibland icke-föräldrar). Som nybliven mamma så känner man osäkerhet och otillräcklighet i början. Tack och lov får man mycket hjälp av BVC och sin barnmorska.
Men när man väl har börjat vänja sig vid det nya livet och den nya familjemedlemmen så faller allt sakta men säkert på plats och man blir mer och mer trygg. Allt som har med barn att göra, från graviditet till förlossning till amning till när barnet lär sig krypa, kräver tålamod och tid. Både tålamod med barnet och med sig själv. Man måste ge sig själv tid att lära sig allt vad det innebär att ta hand om ett litet liv och lära känna henne. Och jag har ju aldrig varit känd för mitt tålamod, så jag har känt mig stressad ganska ofta.
Vad gör jag om dagarna? Förutom att leka och mysa med henne samt det vardagliga som att diska, städa, tvätta eller förbereda hennes mat så brukar jag antigen baka matbröd, sy, planera nya inredningsprojekt i hemmet (hennes rum är ännu inte helt klart) eller helt enkelt vila och göra något roligt. Antalet aktiviteter på dagarna är lite beroende av hur natten har varit. Är jag utsövd så vill jag göra mer om dagarna. Har hon hållit mig vaken större delen av natten så brukar jag försöka att vila och ta det lugnt. Det är viktigt att vila och ta hand om sig själv för att bli en glad och rolig mamma.
För några veckor sedan var jag lite nere och kände mig otillräcklig och rent av som en dålig mamma. Då bestämde Per att vi skulle kolla på en komedi som heter "Bad moms". Det var jätterolig och precis vad jag behövde just då. Jag rekommenderar den till alla mammor där ute ;)
Saga är perfekt... på alla sätt och vis! Hon är inte bara fin utan glad, nyfiken, social och gosig. Hon är även envis, stark och otålig... och ibland högljudd! Hon är även tidig med saker som att krypa och stå, vilket är både roligt och lite jobbigt. Bara att röja undan allt som är ömtåligt och i hennes höjd.
Varje gång hon genomgår en så kallad utvecklingsfas så märker man det på hennes humör. Hennes lilla hjärna försöker bemästras nya färdigheter och då kan världen bli lite läskig. Då blir hon lätt ledsen och klängig. Det finns hur mycket hjälp och stöd som helst för föräldrarna i litteratur och på nätet när det kommer till bebisars utveckling och de tuffa perioder som efterföljer. Jag fick av en kollega en bok som är väldigt bra och från en annan kollega fick jag tipset om en app som hjälper och även varnar när ens barn är på väg in i en jobbig utvecklingsfas.
The wonder weeks-appen
Har jag förändrats nu när jag har blivit mamma? Kanske lite och samtidigt känns det som att jag fortfarande är jag. Det som jag har blivit mycket bättre på är att prioritera vardagen och vad som är viktigt i livet. Jag älskar ju mitt hem och vill gärna pyssla och se till att det är i ordning och städat. Det har alltid varit viktigt för mig. Men nu kan jag låta saker stå och inte stressa över att det är lite stökigt. Istället leker jag med Saga, tittar på en serie, bakar något gott eller tar en dusch för att slappna av. Disken och tvätten kan vänta... jag är ju "ledig" imorgon också...
Tiden läker alla sår... För nu har det snart gått 5 månader sen käkoperationen. Jag har fortfarande inte fått tillbaka all känsel i ansikte och gommen men det kunde ju ta upp till ett år innan alla nerver är återställda.
Snart är det klart!
Idag var det dags för återbesök för att se hur musklerna har skött sig samt dags att ta bort lite av själva tandställningen, vilket jag såg mycket fram emot. Det satt nämligen 4 st metallringar längst bak runt mina 4 kindtänder. Dessa ringars uppgift var att hålla fast hela ramverket runt tänderna. Men nu behöver jag dom inte längre, så ståltråden kortades av och ringarna togs bort. Så himla skönt att bli av med dom! Ringarna och fästanordningen ha hade har nämligen skavt på sidorna av min tunga..
Ringarna som syns på vänster bild är nu borta, på både övre och nedre käke.
Käkmusklerna har tränats bra! Jag skulle ju ha gummibanden hela tiden förutom när jag åt mat och jag har följt denna ordination till 100%. Så nu nuddar alla tänderna varandra och bettet är nästan helt stängt. Nu ska jag till och med trappa ner med gummibanden och vara utan dom i ca 4 timmar om dagen. På sikt ska jag ha gummibanden mindre och mindre på dagen och sedan enbart på natten.
Framtänderna behövdes det slipas lite emellan för att dom ska bli raka och nudda varandra fint.
Det lilla hålet och glappet mellan framtänderna är nu mindre.
Det verkar som att jag blir av med hela tandställningen i december, inte november som dom först trodde. Självklart blev jag lite besviken men jag är nöjd just nu med att i alla fall ha blivit av med lite av ställningen. Det är ju ändå så nära nu...
Det var ett tag sen jag skrev något om min käft. Anledningen är att det inte finns så mycket att rapportera om just nu. Jag har bara tagit det lugnt, fokuserat på Saga, gjort roliga saker med familjen och allmänt njutit av sommaren.
Mammas och pappas älskling i bilen på väg till familjen i Örebro
Sen mitt förra blogginlägg så har jag fått börja äta normalt igen. Och jag kan säga att de där 6 veckorna som jag inte fick tugga eller prata normalt kändes som en evighet! Nu i efterhand så känns det inte så farligt men när man var mitt i det så var det drygt som f*n. Men jag överlevde det också... Och ja, det är gött att få äta igen... så att säga.
Jag kände mig ganska isolerad under den tiden eftersom jag inte kunde prata eller ens ta en fika med någon. Vad sjutton ska man hitta på med vänner när man inte kan äta eller prata?? Tack och lov så tvingade jag mig ut i alla fall för att träffa vänner och familj. Jag fick ha med mig matlådor och till en början fick jag skriva på papperslappar för att kommunicera. Jag passade på att prata när jag tog ut gummibanden för att äta min purémat. Om jag inte hade träffat folk under en och en halv månad så hade jag förmodligen blivit deprimerad.
När jag hade käkarna fixerade i stängt läge så hölls de fast av ganska hårda gummiband. Nu har jag gummiband som är mycket mjukare så att jag kan prata och slappna av i käken. Tanken är att de ska träna käkmusklerna in i det nya läget. De gummibanden ska jag ha hela tiden förutom när jag äter eller borstar tänderna.
Jag är pyttelite svullen på vänster sida om näsan men det är inget som någon annan ser förutom jag själv. Känseln är till 90% tillbaka. Jag har inte jättemycket känsel i tandköttet i överkäken samt gommen, vilket känns lite skumt när man ska äta.
Det kan även sticka till i överläppen och käken ibland, vilket innebär att nerver hittar tillbaka och börjar fungera igen. Det gör faktiskt lite ont när det händer men det är ju ändå något bra.
Nästa besök hos odontologen och kirurgen blir i september. Ska bli spännande att se hur nära jag är slutet av denna två år långa process. Hoppas att november fortfarande är slutdatumet för allt.
Ser normal ut igen.. i alla fall så mycket som det går. Det lila håret blev resultatet av mammaledighetstristess.
Gummibanden gör att jag ser ut som en vampyr enligt min bror
